Till en början ville vi inte. Att vi skulle bli systrar var katastrof. Vi trodde att vår vänskap skulle förstöras då. Men jag måste säga det att få dig som min syster, var det bästa som hänt mig.

Med dig har jag delat allt. Glädje, sorg, skratt och tårar. Jag vet inte hur många gånger jag har legat på golvet och as garvat så jag trott att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen på mig när jag är med dig. Men vi har också många gånger legat i sängen. Gråtit tillsammans och klagat på hur jävligt och eländigt livet är. Vi har kunnat dela allt, utan problem. Vi har också tagit oss igenom allt, för vi är vi. Och tillsammans är vi alltid starka.

Alla stunder jag delat med dig. Alla gånger du stått i mitt rum och dansat till någon kass låt. De gånger vi suttit tillsammans med en fet chips påse och bara fettat oss. När vi försökt oss på att springa men det har alltid slutat att vi ligger i en hög med andnöd. Mina minnen med dig är oslagbara. Vi är galna, och ingen förstår sig riktigt på oss. Men det är du&jag.

Trodde aldrig att det skulle bli såhär som det är nu. Men jag vill inte att det ska påverka oss. För utan dig är jag som en människa utan luft, som en fisk utan vatten. Jag kan inte leva utan dig helt enkelt. Och det finns inte NÅGON männikska i hela världen som skulle kunna ta den plats du har hos mig.

Du är min syster och jag älskar dig över allt annat och jag kommer alltid att göra det tills den dagen vi inte finns mer.